Tove Jansson: mumintrollens skapare, konstnär och författare
Tove Jansson (Tove Marika Jansson, född 9 augusti 1914 i Helsingfors, död där 27 juni 2001) var en finlandssvensk författare, konstnär, illustratör och serietecknare. Hon är mest känd för böckerna och serierna om mumintrollen, som har översatts till minst 45 språk. Själv såg hon sig i första hand som målare, och vid sidan av Mumindalen skrev hon romaner och noveller för vuxna.
| Fakta | Tove Jansson |
|---|---|
| Fullständigt namn | Tove Marika Jansson |
| Född | 9 augusti 1914, Helsingfors |
| Död | 27 juni 2001, Helsingfors |
| Föräldrar | Viktor Jansson (skulptör) och Signe Hammarsten-Jansson (tecknare) |
| Syskon | Per Olov Jansson och Lars Jansson |
| Yrke | Författare, konstnär, illustratör, serietecknare |
| Livskamrat | Tuulikki Pietilä |
| Känd för | Mumintrollen, Sommarboken, Bildhuggarens dotter |
Vem var Tove Jansson? Uppväxten i en konstnärsfamilj
Tove var äldst av tre syskon och växte upp på Lotsgatan 4 på Skatudden i Helsingfors. Pappan Viktor Jansson, kallad Faffan, var skulptör, och mamman Signe Hammarsten-Jansson var svensk tecknare och grafiker. Föräldrarna hade träffats när de studerade i Paris och gifte sig 1913. Signe ritade omkring 200 finländska frimärken mellan 1929 och 1962. Bröderna gick också konstens väg: Per Olov Jansson blev fotograf och Lars Jansson serietecknare.
Vintrarna tillbringade familjen i Helsingfors, somrarna på Blidö i Stockholms skärgård eller på Pellinge i Borgå skärgård. Båda miljöerna blev senare förebilder för Mumindalen och Muminhuset.
Efter Brobergska samskolan reste Tove som sextonåring till Stockholm och studerade på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) 1930–1933. Samma år som hon kom hem, 1933, debuterade hon med bilderboken Sara och Pelle och Neckens bläckfiskar under pseudonymen Vera Haij. Därefter studerade hon på Ateneum i Helsingfors till 1937 och på konstskolor i Paris 1938.
Satirtecknaren i tidskriften Garm
Under 1930- och 1940-talen var Jansson ledande tecknare i den satiriska tidskriften Garm. Hon ritade omkring 100 omslag och ett 500-tal satirteckningar och illustrationer. I karikatyrerna hånade hon Adolf Hitler och Finlands samarbete med Nazityskland, något som väckte starka reaktioner hos den tyskvänlige pappan. En liten arg figur dök upp som signatur i teckningarna. Den skulle bli Mumintrollet.
Mumin: från signaturfigur till Mumindalen
Den första boken om mumintrollen, Småtrollen och den stora översvämningen, kom 1945. Jansson hade skrivit den under kriget som ett sätt att fly krigets ångest. Därefter följde Kometjakten (1946, omarbetad 1968 till Kometen kommer) och Trollkarlens hatt (1948). Det var Trollkarlens hatt som gav genombrottet: den översattes till engelska och gav muminböckerna internationell spridning.
Muminböckerna i urval:
- 1950: Muminpappans bravader (senare Muminpappans memoarer)
- 1954: Farlig midsommar
- 1957: Trollvinter
- 1960: Vem ska trösta knyttet? (bilderbok)
- 1962: Det osynliga barnet (noveller)
- 1965: Pappan och havet
- 1970: Sent i november
Världen i Mumindalen saknar människor men är full av starka personligheter: det nyfikna Mumintrollet, Lilla My, Snusmumriken, Hemulen och Filifjonkan. Muminmamman har drag av Toves egen mamma. Från 1954 tecknade Jansson också en tecknad serie om Mumin, och 1959 tog brodern Lars över den. Hon skrev även texten till “Höstvisa” med musik av Erna Tauro. Hon illustrerade dessutom andras verk, bland annat Tolkiens Bilbo (1962) och Lewis Carrolls Alice i Underlandet (1966).
För den som gillar bilderböcker från samma tradition är Elsa Beskows sagor och bilderböcker en självklar jämförelse, liksom senare tiders bilderboksförfattaren Pija Lindenbaum.
Böcker av Tove Jansson för vuxna
Med självbiografin Bildhuggarens dotter (1968) tog Jansson steget till vuxenlitteraturen. Efter mammans död 1970 kom novellsamlingen Lyssnerskan (1971) och Sommarboken (1972), om en flicka och hennes farmor på en ö, inspirerad av brorsdottern Sophia och Signe. Sedan följde romanerna Solstaden (1974), Den ärliga bedragaren (1982), Stenåkern (1984) och Rent spel (1989), samt noveller som Dockskåpet och andra berättelser (1978) och Resa med lätt bagage (1987).
Kärleken och livet med Tuulikki Pietilä
Jansson satte friheten som kvinna och konstnär främst och ville varken gifta sig eller bilda familj. År 1946 inledde hon en hemlig kärleksrelation med Vivica Bandler. Homosexualitet var förbjudet i Finland, och figurerna Tofslan och Vifslan blev parets kodnamn. Från 1956 levde hon med grafikern Tuulikki Pietilä, som blev förebild för Too-ticki. Tove och Tuulikki tillbringade omkring 30 somrar på ön Klovharun i Pellinge, och hennes ateljé i Ulrikasborg i Helsingfors var hem och verkstad från 1944 till livets slut.
Pris och utmärkelser
Hon fick under sin levnad ett stort antal priser, bland annat:
| År | Utmärkelse |
|---|---|
| 1953 | Nils Holgersson-plaketten |
| 1958 | Elsa Beskow-plaketten för Trollvinter |
| 1966 | H.C. Andersen-medaljen |
| 1977 | Litteraturfrämjandets stora pris |
| 1992 | Selma Lagerlöfs litteraturpris |
| 1994 | Svenska Akademiens stora pris |
| 1995 | Professors namn i Finland |
Eftermäle
Tove Jansson jämförs ofta med Astrid Lindgren. Hundraårsdagen 2014 firades i både Finland och Sverige, och parken på Skatudden fick namnet Tove Janssons park. Sedan 2020 är den 9 augusti inofficiell flaggdag i Finland. Samma år hade filmen Tove premiär, med Alma Pöysti i huvudrollen. Rättigheterna förvaltas av Moomin Characters, som ägs av brödernas efterlevande.
Källor
- Tove Jansson, svenska Wikipedia
- Tove Jansson, Wikidata
- Tove Jansson, moomin.com
- Tove Jansson – mumintrollens skapare, Muminmuseet
Bild: Per Olov Jansson / Wikimedia Commons, licens CC BY 3.0.


