Marie Curie – forskaren som skrev vetenskapshistoria med radium, polonium och två Nobelpris

Marie Curie var den polsk-franska fysikern och kemisten som upptäckte grundämnena polonium och radium, myntade begreppet radioaktivitet och blev den första kvinnan i historien att tilldelas ett Nobelpris. 1911 fick hon sitt andra Nobelpris, den här gången i kemi, och är fortfarande den enda kvinnan som fått priset två gånger och en av bara två personer som belönats inom två olika vetenskapliga fält. Bakom de akademiska rekorden döljer sig ett liv fyllt av motstånd: hon fick studera i hemlighet i ett ockuperat Polen, byggde sin forskning i ett ouppvärmt skjul i Paris och blev själv sjuk av den strålning hon var först i världen att kartlägga.

Vem var Marie Curie? Barndom och tidig historia i ockuperat Polen

Marie Curie föddes som Maria Salomea Skłodowska den 7 november 1867 i Warszawa, som vid den tiden var en del av det ryska kejsardömet. Ryssarna hade förbjudit det polska språket i skolorna, och hennes far, som var lärare i matematik och fysik, förlorade sin rektorstjänst för att han inte ansågs tillräckligt lojal mot den ryska överheten. Barndomen präglades av förluster: systern Zofia dog i tyfus 1876, och två år senare dog modern i tuberkulos när Maria bara var elva år gammal.

Eftersom universitetet i Warszawa inte tog emot kvinnliga studenter deltog Maria i stället i det så kallade flygande universitetet, en hemlig, patriotisk undervisningsrörelse för unga polska kvinnor. Hon arbetade som guvernant för att med sina inkomster finansiera systern Bronias läkarutbildning i Paris, ett löfte som senare skulle besvaras när Bronia i sin tur hjälpte henne att själv flytta dit.

Hur kom Marie Curie till Sorbonne i Paris?

År 1891 reste Maria till Paris och skrev in sig vid Sorbonne under det franska namnet Marie. Av universitetets omkring 9 000 studenter var bara ungefär 200 kvinnor, och hon bodde enkelt och kallt i en liten vindsvåning i Quartier Latin. Trots knappa resurser läste hon på tre år in både en kandidatexamen i fysik, där hon blev kursetta, och en i matematik.

Studierna gav henne ett uppdrag att undersöka magnetiska egenskaper hos olika stålsorter, och det var genom det arbetet hon 1894 mötte fysikern Pierre Curie. De gifte sig den 25 juli 1895 och tillbringade smekmånaden på cykel i Bretagne, en detalj som säger en del om två forskare som redan då delade en ovanligt praktisk syn på livet.

Mötet med Pierre Curie och genombrottet i vetenskapens värld

När Henri Becquerel 1896 upptäckte att uran spontant sände ut strålning valde Marie Curie fenomenet som ämne för sin doktorsavhandling. Hon myntade själv ordet radioaktivitet och kunde visa att strålningen kom inifrån atomens egen struktur, inte från någon yttre kemisk process, en slutsats som senare skulle omkullkasta hela den samtida bilden av atomen som odelbar.

Tillsammans med Pierre Curie studerade hon mineralet uraninit och upptäckte att det var betydligt mer radioaktivt än den mängd uran det innehöll kunde förklara. Slutsatsen blev att malmen måste innehålla ytterligare, ännu okända ämnen, och paret inledde ett mödosamt arbete med att isolera dem ur stora mängder illaluktande, nedsmält slagg i ett provisoriskt skjul utan värme eller ordentlig ventilation.

Vilka grundämnen upptäckte Marie Curie?

Arbetet gav resultat 1898, då Marie och Pierre Curie kunde presentera två nya grundämnen. Det första fick namnet polonium, efter Maries polska hemland, och det andra fick heta radium efter sin mycket höga radioaktivitet. Upptäckterna byggde vidare på det arbete som skildras i sajtens genomgång av kvinnliga uppfinnare i historien, där just avsaknaden av formella forskartjänster tvingade många kvinnor att arbeta i marginalen av etablerade institutioner, precis som Curie gjorde i sitt provisoriska laboratorieskjul.

Marie Curies första Nobelpris 1903

År 1903 tilldelades Marie Curie, Pierre Curie och Henri Becquerel Nobelpriset i fysik för forskningen om radioaktivitet, och Marie blev därmed den första kvinnan någonsin att få ett Nobelpris. Vägen dit var inte given: i ett nomineringsbrev från 1904 nämndes ursprungligen bara Pierre och Becquerel, trots att flera av undertecknarna kände väl till att det var Marie som utfört de avgörande kemiska separationerna. Det var Pierre som protesterade och krävde att hennes namn skulle läggas till innan priset delades ut.

Pierre Curies död och tiden som ensam forskare

Den 19 april 1906 blev Pierre Curie påkörd av ett hästekipage på en regnvåt gata i Paris och dog omedelbart. Förlusten tvingade Marie att på egen hand bära det forskningsarbete de tidigare delat, och samma år blev hon den första kvinnan att undervisa vid Sorbonne, från 1908 med en professorstitel som ingen kvinna innehaft där tidigare. Sorgen tog dock lång tid att bearbeta, och relationen till döttrarna Irène och Ève blev under de här åren ansträngd.

Langevin-skandalen och det andra Nobelpriset 1911

Några år senare inledde Marie Curie en relation med fysikern Paul Langevin, en tidigare elev till Pierre som då levde skild från sin fru. Affären läckte till pressen och utlöste en hätsk kampanj mot Curie, med både antisemitiska och kvinnofientliga inslag, trots att det var Langevin som var gift. Samma höst meddelade Nobelkommittén att hon skulle få sitt andra pris, den här gången i kemi, för upptäckten av radium och polonium. En ledamot av den svenska vetenskapsakademin avrådde henne från att resa till Stockholm för prisceremonin med hänvisning till skandalen, men Marie Curie vägrade och hämtade priset personligen ur kungens hand i december 1911. Hon blev därmed den första personen någonsin att tilldelas två Nobelpris, en bedrift som fortfarande gör henne unik bland kvinnor i vetenskapens historia och ett tydligt exempel för sajtens läsning om kvinnor inom teknik och it, där just det första steget in i en mansdominerad disciplin ofta beskrivs som det svåraste.

Sista åren av Marie Curies liv, radiuminstitutet och dödsorsaken

Med prispengarna grundade Marie Curie ett radiuminstitut i Warszawa, där hon från 1925 var chef och hedersprofessor. Under första världskriget utrustade hon dessutom omkring 200 mindre röntgenanläggningar för att undersöka skadade soldater nära fronten. Hälsan försämrades gradvis under årtiondena av arbete nära radioaktivt material, och den 4 juli 1934 dog hon av aplastisk anemi på sanatoriet Sancellemoz utanför Passy i Frankrike. Sjukdomen orsakades sannolikt av den joniserande strålning hon utsatts för utan skyddsutrustning, en risk som knappt var känd förrän flera av hennes egna medarbetare senare blev sjuka. Hennes forskningsanteckningar från perioden är fortfarande radioaktiva och förvaras i blyfodrade lådor.

Marie Curies eftermäle och erkännande efter döden

Marie Curie fick två döttrar med Pierre Curie: Irène Joliot-Curie, som själv tilldelades Nobelpriset i kemi 1935 för upptäckten av konstgjord radioaktivitet, och Ève Curie, som blev journalist och skrev en av de mest kända biografierna om sin mor. 1995 blev Marie Curie den första kvinnan som begravdes för egna meriter i Panthéon i Paris, i samma grav som Pierre. Grundämnet curium och måttenheten curie för radioaktivitet är båda uppkallade efter familjen, och hennes livshistoria hör fortfarande till de mest citerade exemplen när sajtens artikel om starka kvinnliga förebilder ska peka på vad ihärdighet inom ett stängt fält faktiskt kan åstadkomma.

Bild: Henri Manuel / Wikimedia Commons, public domain.