Coco Chanel: modeskaparen som skapade den lilla svarta
Coco Chanel, född Gabrielle Bonheur Chanel den 19 augusti 1883 i Saumur i Maine-et-Loire, var den franska modeskapare som gav 1900-talets kvinnor kläder utan korsett, klänningen “den lilla svarta” och parfymen Chanel No 5. Från en barndom på barnhemmet i klostret Aubazine byggde hon ett modehus som fortfarande bär hennes namn, och hon är den enda modeskaparen på Time Magazines lista över de hundra mest inflytelserika personerna under 1900-talet. Chanel dog den 10 januari 1971 i sin svit på Hôtel Ritz i Paris, 87 år gammal, efter ett liv som lika mycket handlade om skandaler och kärleksaffärer som om revolutionerande formgivning.
Coco Chanels uppväxt på barnhemmet i Aubazine
Gabrielle Chanel växte upp under knappa förhållanden som dotter till gårdfarihandlaren Albert Chanel och Eugénie Jeanne Devolle. När hon var tolv år gammal dog hennes mor i bronkit, och fadern lämnade då bort sina fem barn. Sönerna skickades för att arbeta på en gård, medan Gabrielle och hennes två systrar placerades på barnhemmet i klostret Aubazine. Hon skulle aldrig träffa sin far igen.
På barnhemmet lärde nunnorna henne sömnad, en kunskap som senare blev grunden för hela hennes karriär. I tjugoårsåldern försökte hon i stället slå igenom som sångerska och uppträdde några år som varietéartist i kaféer i Moulins och Vichy. Hennes två mest populära sångnummer var “Ko Ko Ri Ko” och “Qui qu’a vu Coco”, vilket gav henne smeknamnet Coco. Trots att publiken gillade henne saknade hon egentlig sångtalang, och det var i stället genom männen hon lärde känna under den här tiden som vägen till Paris öppnade sig.
Från hattmakare till modehus i Paris
Chanels första manliga beskyddare var officeren Étienne Balsan, som hon flyttade till hästgården Royallieu med utanför Paris. Där utvecklade hon sitt intresse för ridsport samtidigt som hon fortsatte sy åt vänner och bekanta. 1909 öppnade hon en hattateljé i bottenvåningen på Balsans hus vid Boulevard Malesherbes i Paris, men det stora steget togs 1910 när hon med lån och borgen från sin nya kärlek, den förmögne engelsmannen Arthur “Boy” Capel, öppnade sin första egna butik, “Chanel Modes”, på 21 Rue Cambon.
Genombrottet kom 1912 när skådespelerskan Gabrielle Dorziat bar Chanels hattar i pjäsen Bel-Ami, vilket gav henne stor uppmärksamhet i modetidskrifterna. 1913 följde en butik i kuststaden Deauville och strax därefter en filial i Biarritz, med bland andra det spanska kungahuset som kund. Rörelsen växte snabbt, och Chanel kunde snart betala tillbaka allt hon lånat av Boy Capel. När han omkom i en bilolycka julen 1919, trots att han då redan var gift med en annan kvinna, blev det en förlust hon aldrig riktigt kom över.
Den lilla svarta och parfymen Chanel No 5
Chanels stora bidrag till modehistorien var att befria kvinnor från korsetten. Hon skapade enkla, bekväma och funktionella plagg, ofta i material som jersey som tidigare ansetts alltför enkelt för högmode, inspirerade av manskostymer och sjömanskläder. 1921 gav hon ut sin första parfym, Chanel No 5, framtagen av parfymören Ernest Beaux som lät henne välja mellan flera doftprover. Hon valde den femte flakongen, och parfymen blev den första i sitt slag att bära sin designers eget namn. Flaskans strama, enkla formgivning stod i tydlig kontrast till tidens mer utsmyckade parfymflaskor och blev själv en designikon.
1926 lanserade hon “den lilla svarta”, en enkel svart klänning som modetidningen Vogue kallade “en Ford signerad Chanel”. Fram tills dess hade svart nästan uteslutande använts som sorgfärg, men Chanel gjorde den till en symbol för elegant enkelhet som fortfarande definierar begreppet cocktailklänning. Några år senare designade hon även den axelburna väskan Chanel 2.55, uppkallad efter lanseringsmånaden februari 1955, samt det sammanlåsta CC-monogrammet som använts av modehuset sedan 1920-talet.
Andra världskriget och anklagelserna om samarbete med nazisterna
Under den tyska ockupationen av Frankrike stängde Chanel sina butiker och inledde en relation med den tyske officeren baron Hans Günther von Dincklage, som arbetat både som spion och för den nazistiska ockupationsmakten. Enligt uppgifter som senare kommit fram ska Chanel ha varit inblandad i ett misslyckat försök 1943, med kodnamnet “Modellhut”, att via sin bekantskap med Winston Churchill inleda hemliga fredsförhandlingar mellan Storbritannien och Nazityskland.
Efter befrielsen av Paris 1944 greps Chanel av den franska motståndsrörelsens Le Comité d’Épuration, som ansvarade för att gripa misstänkta kollaboratörer, men släpptes redan efter några timmar. Dokument som brittiska utrikesdepartementet av misstag offentliggjorde 1972 tydde på att hon kände till hemligheter om att Churchill själv brutit mot sina egna regler genom att betala tyskarna för att skydda hertigen av Windsors egendomar. Skamfläcken gjorde att Chanel flyttade till Schweiz, där hon levde tillbakadragen i flera år, livrädd att detaljerna i affären skulle bli offentliga.
Comebacken 1954 och Coco Chanels sista år
Det dröjde till 1954, då Chanel var över 70 år gammal, innan hon återvände till Paris och gjorde en av modehistoriens mest anmärkningsvärda comebacker. Den här gången var amerikanska köpare mer mottagliga för hennes formspråk än de varit tidigare, och den karaktäristiska Chaneldräkten, med kort jacka och knälång kjol, blev snabbt en klassiker som fortfarande tillverkas i princip oförändrad. Hon bodde under den här perioden liksom tidigare på Hôtel Ritz i Paris, där hon disponerade en svit i 37 år med utsikt över Place Vendôme, medan hennes tre rum stora lägenhet ovanför butiken på Rue Cambon användes för arbete och umgänge.
Coco Chanel dog den 10 januari 1971, 87 år gammal. Hennes sista kollektion visades för publiken bara några veckor efter dödsfallet. Tolv år senare, 1983, tog Karl Lagerfeld över som chefdesigner för modehuset, ett företag som då gått igenom en kreativ svacka, och blåste nytt liv i Chanel genom att kombinera grundarens klassiska formspråk med samtida mode.
Coco Chanels arv som designer i modevärlden
Chanels inflytande sträcker sig långt bortom hennes egna livstid. Precis som Audrey Hepburn senare skulle göra i Frukost på Tiffany’s, med en klänning som gav upphov till själva uttrycket “the little black dress”, byggde flera generationer skådespelare och designer vidare på Chanels idé om att enkelhet kunde vara den yttersta lyxen. I det Paris där Chanel byggde sitt imperium fanns samtidigt andra kvinnor som formade epoken på sitt eget sätt, som författaren och salongsvärdinnan Gertrude Stein, vars lägenhet blev mötesplats för samma konstnärskrets av målare och poeter som Chanel själv umgicks med. Ett halvsekel senare skulle konstnären Niki de Saint Phalle på liknande vis göra Paris till scenen för sitt eget nyskapande arbete, ett tecken på hur staden gång på gång blivit startpunkten för kvinnor som omformade sina fält i grunden. Chanel N°5 räknas fortfarande, mer än hundra år efter lanseringen, som en av världens mest sålda parfymer, och modehuset hon grundade i en hattateljé i Paris är i dag ett av modeindustrins största företag.
Bild: Los Angeles Times / Wikimedia Commons, licens CC BY 4.0.
