Fanny Ambjörnsson – socialantropolog, genusvetare och professor
Fanny Ambjörnsson är en svensk socialantropolog, genusvetare och professor vid Stockholms universitet. Hon är känd för doktorsavhandlingen I en klass för sig och boken Rosa – den farliga färgen, och har i över tjugo år forskat om hur genus, klass och sexualitet skapas i vardagen.
Fanny Ambjörnsson: bakgrund och akademisk karriär
Fanny Rebecka Ambjörnsson föddes den 22 juni 1973 i Stockholm. Hon är dotter till idéhistorikern Ronny Ambjörnsson och växte upp i ett hem där böcker och samhällsfrågor stod högt på dagordningen.
Ambjörnsson utbildade sig till socialantropolog vid Stockholms universitet och disputerade 2004 med avhandlingen I en klass för sig: genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer, utgiven på Ordfront. Sedan 2001 har hon arbetat som forskare och lärare vid avdelningen för genusvetenskap på Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, där hon mellan 2012 och 2017 var studierektor för genusvetenskapen. Hon är docent i genusvetenskap och blev professor vid samma institution 2021.
Fanny Ambjörnssons forskning om genus, klass och sexualitet
Avhandlingen byggde på ett års deltagande observation i två gymnasieklasser, en på samhällsprogrammet och en på barn- och fritidsprogrammet, där Ambjörnsson undersökte hur tjejerna skapade och förhandlade sin syn på genus och sexualitet. Studien blev startpunkten för ett forskningsintresse som sedan dess kretsat kring hur femininitet och kroppslighet hänger samman med ålder och klass, ofta med queerteori och poststrukturalistisk feministisk teori som verktyg.
I ett senare projekt undersökte hon, tillsammans med kulturvetaren Janne Bromseth, hur unga och äldre hbtq-personer förhåller sig till majoritetssamhället. Arbetet resulterade i antologin Livslinjer: berättelser om ålder, genus och sexualitet (2010), som Ambjörnsson redigerade tillsammans med Maria Jönsson.
Böckerna som gjort Ambjörnsson känd för en bredare publik
Utöver forskningen har Ambjörnsson skrivit flera böcker som spridit sig långt utanför universitetsvärlden. I Vad är queer? (2006, ny utgåva 2016) ger hon en introduktion till queerteori och queeraktivism för läsare utan förkunskaper – en folkbildande gärning som går att jämföra med hur Agnes Wold fört ut sitt eget forskningsfält till en bred publik, eller hur Virginia Woolf en gång formulerade sin tids feministiska idéer i essän Ett eget rum.
2011 kom Rosa – den farliga färgen, byggd på intervjuer med småbarnsföräldrar och förskolebarn. Boken visar hur den laddade färgen rosa bär på föreställningar om genus, klass, sexualitet och ålder, och väckte stor debatt om hur tidigt genusnormer grundläggs hos barn – ett ämne som också Elin Wägner länge engagerade sig i från ett annat håll, som opinionsbildare för kvinnors rättigheter.
2018 utkom Tid att städa: om vardagsstädningens praktik och politik, där Ambjörnsson vänder blicken mot städning som en osynliggjord form av omsorgsarbete.
Om Nadja – boken om Fanny Ambjörnssons syster
2021 kom boken Om Nadja (Norstedts), en mer personlig text om Ambjörnssons yngre tvillingsyster Nadja, som föddes med en svår hjärnskada när Fanny var tretton år. Tillsammans med mellansystern Siri och tvillingsystern Liv har Ambjörnsson vid flera tillfällen berättat offentligt om syskonskapet till Nadja, bland annat vid ett seminarium som stiftelsen Solstickan arrangerade. I boken reflekterar hon över det liv Nadja levde och den omsorg hon var beroende av, och över hur svårt det är att förena idealet om självständighet med insikten att ingen människa klarar sig helt utan stöd från andra.
