Gudrun Schyman: partiledaren bakom Fi och Vänsterpartiet
Gudrun Schyman, född Gerd Gudrun Maria Schyman den 9 juni 1948 i Täby, är en av svensk politiks mest omtalade profiler. Hon ledde Vänsterpartiet i tio år, gjorde upp offentligt med sin alkoholism, tvingades avgå efter en skatteskandal och grundade sedan Feministiskt initiativ, partiet som satte feministisk politik på den svenska kartan. I dag är hon bosatt i Gladsax utanför Simrishamn och engagerar sig i lokalpolitiken genom Klimatinitiativ Simrishamn.
Uppväxten och biografin bakom politikern
Schyman växte upp i Täby norr om Stockholm, som dotter till en handelsresande för Hemslöjden och en sömmerska. Efter realexamen arbetade hon som kontorist på posten innan hon 1970–1972 utbildade sig till socionom vid Socialhögskolan i Stockholm. Åren som socialarbetare, 1971–1976 och igen 1982–1988, gav henne en förankring i sociala frågor som senare skulle prägla hela hennes politiska gärning.
I början av 1970-talet var hon en period med i Marxist-leninistiska kampförbundet tillsammans med dåvarande sambon, filmaren Lasse Westman. Med honom fick hon också sina två barn, sonen Dan och dottern Anna, och paret medverkade i flera filmproduktioner, bland annat dokumentären “Födelsen” om Schymans egen förlossning och tv-serien “Jag kan, jag vill, jag törs” från 1980.
År 1977 flyttade Schyman till Örnahusen utanför Skillinge och blev medlem i dåvarande VPK. Hon satt i Simrishamns kommunfullmäktige 1980–1987 och i kommunens socialnämnd 1982–1987, valdes in i partistyrelsen 1981 och i dess verkställande utskott 1984. Under samma period köpte hon tillsammans med Westman gården Klockaregården i Gladsax utanför Simrishamn, platsen hon skulle återvända till decennier senare. Efter separationen från Westman 1987 flyttade hon med barnen till kollektivhuset Ängsviksgården på Värmdö utanför Stockholm, där hon arbetade som socialsekreterare. Året därpå, 1988, blev hon invald i riksdagen för första gången.
Tiden som partiledare för Vänsterpartiet 1993–2003
I januari 1993 valdes Schyman till ny partiledare för det som numera hette Vänsterpartiet. Under hennes tio år vid makten mer än fördubblades partiets riksdagsrepresentation, och hon drev fram feminismen till en central plats i partiprogrammet. Ledarstilen var ovanligt personlig och självutlämnande: 1996 gick hon offentligt ut med sin alkoholism i en tv-intervju och skrev in sig på behandlingshem, en öppenhet som få politiker i hennes generation vågat visa. Samma år kritiserades hon för ett besök på raveklubben Docklands i Stockholm, något som ledde till anklagelser om drogliberalism.
Valet 1998 blev partiets bästa någonsin med tolv procent av rösterna, trots att en del partimedlemmar internt kritiserade henne för att vara alltför utåtriktad och lägga för lite tid på det inre partiarbetet. År 1999 flyttade Schyman tillbaka till Skåne och återköpte Klockaregården i Gladsax, gården hon en gång delat med Lasse Westman. På partikongressen 2002 höll hon sedan det tal som kom att kallas Talibantalet, ett uppmärksammat anförande om mäns förtryck av kvinnor som hon menade var djupare och äldre än klassamhället självt, och som hon liknade vid strukturerna i talibanernas Afghanistan. Talet väckte stor debatt både inom och utanför partiet. Bara månader senare vände lyckan. I januari 2003 avslöjades att hon under flera år gjort avdrag i sin självdeklaration för kostnader hon inte själv betalat. Situationen blev snabbt ohållbar, och den 26 januari meddelade Schyman sin avgång som partiledare. Hon efterträddes tillfälligt av Ulla Hoffmann och senare av Lars Ohly. Schyman erkände sig skyldig till skattebrott och dömdes till 50 dagsböter. Skatteskandalen påminner om ett annat uppmärksammat fall i svensk politik, Mona Sahlins Tobleroneaffär, där en förtroendekris av ekonomisk karaktär också fick avgörande betydelse för en partiledares framtid.
Därför lämnade Schyman Vänsterpartiet för Feministiskt initiativ
Schyman satt kvar i riksdagen som så kallad politisk vilde efter avgången och fokuserade allt mer på feministiska frågor. Hösten 2004 väckte hon stor uppmärksamhet med en riksdagsmotion, undertecknad av flera vänsterpartister, om att staten skulle göra en nationell kostnadsberäkning av mäns våld mot kvinnor och barn samt ta ekonomiskt ansvar för kvinnojourernas arbete, ett förslag som medierna snabbt döpte till mansskatt. Den 7 december samma år meddelade hon att hon lämnade Vänsterpartiet helt för att kunna driva feministisk politik utan partitillhörighet, samtidigt som hon behöll sin riksdagsplats. Beskedet möttes av kritik från flera vänsterpartister, som menade att hon valts på partiets mandat och därför borde lämna sin plats i riksdagen. Schyman själv ansåg att hon hade väljarnas mandat att fortsätta driva feministiska frågor, oavsett partibeteckning.
Våren 2005 blev hon en av grundarna av Feministiskt initiativ och var partiets talesperson 2005–2011 och sedan igen 2013–2019. Partiet klarade inte riksdagsspärren i vare sig 2006 eller 2010 års val, och inte heller Schymans kandidatur i Europaparlamentsvalet 2009 räckte till en plats, sedan Fi stannade på 2,22 procent. Ett av de mest omtalade ögonblicken kom i stället under Almedalsveckan 2010, då Schyman eldade upp 100 000 kronor i hundrakronorssedlar för att illustrera de ojusterade löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Aktionen blev en av de mest citerade politiska gesterna under 2010-talet. Samma höst klarade Fi 8,9 procent i kommunvalet i Simrishamn och blev tredje största parti, vilket gjorde Schyman kommunpolitiker igen efter mer än två decennier. Hon deltog också i TV4:s dansprogram Let’s Dance samma år och blev där den första deltagaren att öppet ifrågasätta danstävlingens heteronormativa könsroller, efter att ha protesterat mot att kvinnorna skulle knäböja för sina manliga danspartners. Partiets bästa valresultat kom 2014, då Fi för första gången fick ett mandat i Europaparlamentet med 5,3 procent av rösterna och totalt 26 kommunmandat i 13 kommuner runt om i landet.
Avgången från Fi: partiet hon inte längre behövde
I februari 2019 lämnade Schyman posten som partiledare för Feministiskt initiativ, som då togs över av Farida al-Abani. Hon fortsatte ändå som kommunpolitiker i Simrishamn, en post hon haft sedan 2010 och tidigare, under 1980-talet, för Vänsterpartiet. I mars 2022 lämnade hon partiet helt, sedan Fi inlett uteslutningsförhandlingar mot henne. Bakgrunden var att Schyman varit med och grundat Klimatalliansen, ett parti med fokus på klimatkrisen, och stod etta på dess riksdagslista inför riksdagsvalet samma år. Hon menade att hon inte längre behövde Fi som verktyg för sin politik. Precis som andra svenska kvinnor som formade sin tids politiska samtal, till exempel Anna Lindh under 1990- och 2000-talet, har Schymans bana präglats av förmågan att gång på gång ta plats i nya sammanhang när de gamla inte längre räckte till.
Gudrun Schyman i dag: kvinnor, klimat och fredsarbete i Simrishamn
Gudrun Schyman bor sedan länge i Gladsax utanför Simrishamn, i den gamla gård med utsikt mot Östersjön där hon tillbringat större delen av sitt liv, tillsammans med sin partner Jacques Öhlund. De har varit ihop i 25 år utan att gifta sig, något Schyman själv beskriver som en ära hon satt stort värde vid. Hon har barnen Dan och Anna samt barnbarn. I det senaste kommunvalet kandiderade hon för det lokala partiet Klimatinitiativ Simrishamn, som hon själv var med och startade efter avhoppet från Fi. Vid sidan av kommunpolitiken är hon initiativtagare till Österlens fredsfestival, en sammankomst under parollen “Fred på jorden, fred med jorden”, och fortsätter driva opinion mot det hon ser som en alltför långtgående militär upprustning, bland annat i samband med kriget i Ukraina och Sveriges vapenaffärer dit. Schyman beskriver själv sitt förhållande till politiken som entreprenöriellt snarare än partitroget: fungerar inte verktyget, menar hon, får man hitta på ett nytt. Hon säger sig sakna mod i den samtida politiken och menar att fler väljare i dag hör av sig till henne med samma budskap: att de saknar henne i debatten.
Blickar man tillbaka på hennes bana, från socialarbetare i Simrishamn till partiledare i riksdagen och grundare av ett helt nytt parti, framstår Gudrun Schyman som en av de politiker i modern svensk historia som mest konsekvent satt jämställdhet och feminism överst på dagordningen, oavsett vilket parti hon för tillfället företrätt.
Bild: Oscar Wettersten / Wikimedia Commons, licens CC BY 3.0.
