Alva Myrdal: svenska fredspristagaren bakom Kris i befolkningsfrågan
Alva Myrdal, född Reimer den 31 januari 1902 i Uppsala, var en svensk socialdemokratisk politiker, diplomat och sociolog som gjorde karriär inom både FN-systemet och svensk rikspolitik. Hon var chef för FN:s avdelning för sociala frågor, Sveriges ambassadör i Indien, riksdagsledamot och statsråd med ansvar för nedrustningsfrågor. 1982 fick hon Nobels fredspris för sitt arbete mot kärnvapenkapprustning, delat med den mexikanske diplomaten Alfonso García Robles. Hon var gift med nationalekonomen Gunnar Myrdal, som själv mottog Nobels ekonomipris 1974.
Uppväxten och kampen för att få studera
Alva Myrdal växte upp som äldst av fem syskon i en relativt välbeställd familj. Fadern Albert Reimer var byggmästare med socialistiska ideal, modern Lowa Larsson liberal med estetiska intressen. Familjen flyttade mellan flera orter, bland annat Eskilstuna, där Alva efter avslutad handelsskola fick sin första anställning på stadens revisionskontor. Hon ville egentligen läsa vidare men nekades det av föräldrarna, och lånade i smyg böcker på biblioteket mot moderns vilja. Till slut övertalade fadern Eskilstunas gymnasium att undervisa en mindre grupp flickor som privatister, och i juni 1922 tog Alva studentexamen i Stockholm.
Samma period, sommaren 1919, hade hon lärt känna Gunnar Myrdal, som då studerade juridik. De gifte sig i oktober 1924, kort efter att Alva tagit sin filosofie kandidatexamen i nordiska språk, litteraturhistoria och religionshistoria. Därefter fördjupade hon sig i psykologi och pedagogik, med studieresor till England och Tyskland 1927, USA 1929–1930 och Genève 1930–1931.
Kris i befolkningsfrågan och den svenska förskolans pionjär
1934 gav Alva och Gunnar Myrdal ut boken Kris i befolkningsfrågan, en av 1900-talets mest omtalade svenska politiska skrifter. Utgångspunkten var de sjunkande födelsetalen, men den centrala tanken var att ansvaret för barns fostran och välfärd borde delas mellan föräldrar och samhälle genom utbildade pedagoger och sociala reformer. Boken kom att prägla grunden för den svenska familjepolitiken under decennier.
Alva följde upp med sin egen bok Stadsbarn 1935, där hon kritiserade tidens barnomsorg och presenterade idéer om en reformerad förskola byggd på modern barnpsykologi. Året därpå var hon med och grundade Socialpedagogiska seminariet, där hon utbildade förskollärare som rektor fram till 1948. Under samma tid ritade familjens vän, arkitekten Sven Markelius, Villa Myrdal i Bromma åt paret.
Karriären inom FN och Unesco
Efter andra världskriget, då hon bland annat medverkade i den antinazistiska Tisdagsklubben i Stockholm, blev Alva Myrdal alltmer involverad i internationella frågor. 1949–1950 var hon chef för FN:s avdelning för sociala frågor, och 1951–1955 chef för Unescos socialvetenskapliga avdelning i Paris. Hon var därmed den första kvinnan att inneha en så hög post inom FN-systemet.
1956 utsågs hon till Sveriges ambassadör i Indien, en post hon hade fram till 1961 med ackreditering även för dåvarande Ceylon och Burma. Diplomatgärningen förde henne in i en internationell miljö där hon delade rollen med andra kvinnor som senare gjorde svensk utrikespolitisk historia, bland dem Anna Lindh, som decennier senare blev Sveriges utrikesminister.
Riksdagsledamot, nedrustningsminister och kyrkominister
1962 valdes Alva Myrdal in i riksdagens första kammare för Socialdemokraterna, en plats hon behöll till 1970. Redan från 1961 var hon medarbetare till utrikesminister Östen Undén med ansvar för nedrustningsfrågor, och 1962–1973 ledde hon som ordförande den svenska delegationen vid nedrustningskonferensen i Genève. Där arbetade hon tillsammans med andra alliansfria stater mot supermakternas kapprustning under kalla kriget, ett arbete hon senare skildrade i boken Spelet om nedrustningen (1973).
1966 utsågs hon till konsultativt statsråd i utrikesdepartementet med ansvar för nedrustningsfrågor, i praktiken Sveriges nedrustningsminister. 1969 blev hon dessutom kyrkominister efter Olof Palme och satt kvar till 1973. 1975 fick hon en hedersdoktorstitel vid Göteborgs universitet, och 1980 röstade hon nej till kärnkraft i folkomröstningen, en ståndpunkt kopplad till hennes oro för kärnvapenspridning.
Nobels fredspris 1982
Det mångåriga engagemanget för nedrustning och fred belönades 1982 med Nobels fredspris, som Alva Myrdal delade med den mexikanske diplomaten Alfonso García Robles. Priset gjorde makarna Myrdal till det fjärde gifta paret genom tiderna med Nobelpris, sedan Gunnar Myrdal fått ekonomipriset redan 1974, och det första paret där makarna belönades var för sig snarare än genom ett delat pris för gemensamt arbete. Priset placerar henne i samma svenska Nobel-sammanhang som forskaren Marie Curie, om än inom ett helt annat fält.
Kvinnans två roller — engagemanget för jämställdhet
Parallellt med diplomat- och politikerkarriären engagerade sig Alva Myrdal starkt för kvinnors frigörelse. 1957 gav hon, tillsammans med Viola Klein, ut boken Kvinnans två roller, som blev en central text i debatten om kvinnors dubbla roll i hem och yrkesliv och lade grund för senare diskussioner om löneskillnader mellan män och kvinnor och delat föräldraskap. Hon var också med och grundade fredsforskningsinstitutet SIPRI och var aktiv inom både Yrkeskvinnors klubb (senare IFBP, International Federation of Business and Professional Women) och IFUW, organisationen för kvinnor inom universitetsvärlden.
Familj och sista åren
Alva och Gunnar Myrdal fick tre barn: författaren Jan Myrdal, filosofen Sissela Bok och Kaj Fölster, och barnbarnen räknar bland andra nationalekonomen Stefan Fölster. Den bevarade brevväxlingen mellan makarna, som ligger till grund för Yvonne Hirdmans biografi Det tänkande hjärtat, visar att paret delade starka intellektuella intressen men också att Alva under långa perioder prioriterade ned sina egna behov till förmån för Gunnars karriär, ett mönster som fortfarande känns igen i diskussionen om balans mellan karriär och familj.
Alva Myrdal dog den 1 februari 1986, dagen efter att hon fyllt 84 år. Olof Palme höll tal vid begravningen i Storkyrkan i Stockholm, som följdes av en stor fredsdemonstration till hennes minne. Hon vilar på Norra begravningsplatsen i Stockholm och är i dag ihågkommen både som en av kalla krigets tydligaste röster mot kärnvapen och som en pionjär för svensk förskola och jämställdhet.
Bild: Wikimedia Commons, public domain.
