Barbro Alving: livet och karriären bakom signaturen Bang
Barbro Alving (1909–1987), känd under signaturen Bang, var en svensk journalist och författare som blev en av landets första kvinnliga krigsreportrar. Under drygt fyra decennier bevakade hon allt från olympiska spel och kungliga kröningar till inbördeskrig och kärnvapenhot, samtidigt som hon som ensamstående mor och övertygad pacifist ständigt bröt mot sin samtids förväntningar.
Hon föddes i Uppsala och dog i Stockholm 78 år gammal, med en yrkesbana som förde henne från Stockholms Dagblad till Dagens Nyheter och Vecko-Journalen. Här är historien om Barbro Alving: uppväxten, krigsreportagen, familjen och den fängelsedom som gjorde henne till ett samvete för sin tid.
Uppväxten och vägen till signaturen Bang
Barbro Alving föddes den 12 januari 1909 i Uppsala som yngsta dotter till författaren och kåsören Fanny Alving och lektorn i nordiska språk Hjalmar Alving. När familjen flyttade till Stockholm gick hon och systern Beat-Sofi i Whitlockska samskolan, där fadern var studierektor. Redan som barn drömde Barbro om att bli en reporter som reste jorden runt.
Direkt efter studentexamen 1928 inledde hon sin bana som volontär på Stockholms Dagblad. Det var där hon fick signaturen Bang, som skulle följa henne resten av livet. Bara månader senare värvades hon som redaktionssekreterare till veckotidningen Idun, där hon 1928–1931 bland annat skrev filmrecensioner under signaturen “Miss Bio”. Studier i franska och statsvetenskap i Paris och vid Stockholms högskola ledde aldrig till examen, men 1934 fick hon ett vikariat på Dagens Nyheter som snart blev en fast tjänst.
Bang som krigsreporter
På Dagens Nyheter blev Bang snabbt tidningens mest namnkunniga reporter. Hennes första stora uppdrag var kringreportage från olympiska spelen i Berlin 1936, där hon med humor och skarp blick skildrade både folkfesten och naziregimens politiska spel. Samma år skickades hon till Madrid för att bevaka spanska inbördeskriget; hennes skildring från ett bårhus i den belägrade staden har kallats en av de vackraste fredsappeller som skrivits på svenska.
Tre år senare följde hon finska vinterkriget, och 1940 skildrade hon Tysklands invasion av Norge. Efter kriget sändes hon 1947 på en jordenruntresa som sammanföll med Indiens självständighet, och i Japan skrev hon ett gripande reportage om offren efter atombomben mot Hiroshima. Senare bevakade hon Ungernrevolten 1956 och Elizabeth II:s kröning 1953, innan Vietnamkriget 1967 blev det sista hon rapporterade om.
Familjen: dottern Ruffa och Loyse Sjöcrona
1938 fick Barbro Alving dottern Maud Fanny, kallad Ruffa, med Dagens Nyheters tecknare Birger Lundquist. Han hade redan en familj, och Bang valde att ensam uppfostra dottern, ett val som gjorde henne till en av tidens mest omtalade “Bang-barn”-mödrar. Hon gifte sig aldrig, men bildade i stället familj med Loyse Sjöcrona (1896–1989), en skånsk adelsdam hon lärt känna under krigsåren. Tillsammans skapade de ett hem för sig själva och Ruffa på Furusundsgatan.
Pacifism, fängelsedomen och Käringen mot strömmen
Redan på 1930-talet arbetade Bang tillsammans med författaren Elin Wägner i fredsrörelsen, bland annat i aktionen “Ned med vapnen”. Övertygelsen fördjupades av det hon sett i krig och av Hiroshimas offer, och under 1950-talet blev hon en drivande kraft mot att Sverige skulle skaffa kärnvapen, samma fråga som senare skulle drivas vidare på den internationella scenen av fredspristagaren Alva Myrdal. När hon 1951 vägrade inställa sig till en civilförsvarsövning dömdes hon den 23 mars 1955 till en månads fängelse, avtjänat i januari 1956 på Långholmen. Reportagen hon skrev därifrån blev boken Dagbok från Långholmen (1956).
År 1958 sa hon upp sig från Dagens Nyheter i protest mot att chefredaktör Herbert Tingsten drev tidningens linje för svenska kärnvapen, och gick i stället till Vecko-Journalen. Där hade hon redan sedan 1942 skrivit kåserier under pseudonymen “Käringen mot strömmen”, texter som samlades i bokform i nästan fyrtio år och blev några av hennes mest älskade.
Biografin om Elin Wägner och sista åren
Vid sidan av journalistiken arbetade Bang länge på en biografi över sin mentor Elin Wägner, som dött 1949, men lämnade till slut över materialet 1967 till Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder. Genom vänskapen med författaren Gunnel Vallquist konverterade hon 1959 till katolicismen, och 1960 fick hon ett eget radioprogram, “Bang med skrivmaskin och grammofon”. Under sent 1960-tal blev hon medlem i Vänsterpartiet kommunisterna och en skarp kritiker av Vietnamkriget.
En stroke 1982 satte punkt för hennes offentliga liv, och Barbro Alving dog den 22 januari 1987, 78 år gammal. Hon ligger begravd vid Ytterselö kyrka i Södermanland. I dag räknas hon som en pionjär bland svenska kvinnliga reportrar, en skribent vars mod att ta ställning i frågor andra teg om inspirerat generationer efter henne.
Bild: Scanpix / Wikimedia Commons, public domain.
