Zarah Leander: sångerskan från Karlstad som blev filmstjärna i Tyskland
Zarah Leander, född Sara Stina Hedberg den 15 mars 1907 i Karlstad, var en svensk sångerska och skådespelare som gick från revyprimadonna i Stockholm till att bli Tysklands största filmstjärna före och under andra världskriget. Hon var känd för sin mörka kontraaltröst och sina stora gester, och hon kallas ofta den sista divan. Zarah Leander dog den 23 juni 1981, 74 år gammal, och hennes tid i Nazityskland väcker fortfarande debatt.
| Fakta | Zarah Leander |
|---|---|
| Född | 15 mars 1907, Karlstad |
| Död | 23 juni 1981, Stockholm (74 år) |
| Födelsenamn | Sara Stina Hedberg |
| Yrken | Sångerska, skådespelare, revyartist |
| Röstläge | Kontraalt |
| Makar | Nils Leander (1927–1932), Vidar Forsell (1932–1943), Arne Hülphers (1956–1978) |
| Barn | Boel och Göran |
| Gravplats | Häradshammars kyrkogård, Vikbolandet |
Uppväxt i Karlstad och sångstudier i Riga
Sara Stina Hedberg växte upp i en borgerlig familj i Karlstad. Pappa Anders Lorentz Sebastian Hedberg var köpman och fastighetsmäklare och mamma hette Mathilda Ulrika Wikström. Familjen bodde först på Kungsgatan och senare på Järnvägsgatan. Efter skolan gick hon ofta förbi Karlstads teater, där hon ibland fick stå i kulisserna och titta på Gösta Ekman och hans teatersällskap.
Enligt Karlstads kommunarkiv stavades hennes förnamn redan i Kommunala flickskolans examenskatalog med Z och ett h på slutet. I sång fick hon betyget litet a, det näst högsta. Under tre terminer 1924–1925 studerade hon sång för Rut Silfverhielm i Riga i Lettland. Där fick hon veta att hon var kontraalt, alltså att hennes röst var mörkare än vanligt. Hon sökte till Dramatens elevskola men kom inte in.
Genombrottet i revyn: Ernst Rolf och Karl Gerhard
År 1927 gifte hon sig med skådespelaren Nils Leander och fick två barn. Familjen bodde en tid på svärfaderns prästgård i Risinge vid Finspång. År 1929 insjuknade primadonnan i Ernst Rolfs revyturné, och Zarah Leander bad om att få provsjunga. Rolf tog genast med henne och lät henne debutera i Borås, där hon bland annat sjöng Vill ni se en stjärna?. Sången blev senare hennes signaturmelodi.
Det stora genombrottet kom den 1 januari 1930 i Folkans nyårsrevy i Stockholm. År 1931 spelade hon Glada änkan mot Gösta Ekman på Stockholms konserthus och gjorde filmerna Dantes mysterier och Falska miljonären. Hon blev revyartisten Karl Gerhards favoritprimadonna och stod i hans revyer fram till 1936. För henne skrev han bland annat I skuggan av en stövel 1934, en skarp protest mot tidens antisemitism. Enligt förlagets presentation av Beata Arnborgs biografi presenterade Gerhard henne med orden: ”Gör plats för Zarah, röd som djävulen i håret, vit i själen och med guld i strupen!”
Åren i Nazityskland: UFA-filmerna och de stora sångerna
År 1936 spelade Zarah Leander i Ralph Benatzkys operett Axel an der Himmelstür på Theater an der Wien. Det ledde till erbjudanden om att filma i Tyskland, och där gjorde hon tio filmer för bolaget UFA. Bland dem finns La Habanera och Till främmande strand från 1937, båda i regi av Douglas Sirk, och Die große Liebe från 1942. År 1940 skrev hon ett nytt kontrakt som gav henne det högsta filmgaget i Europa.
Skivorna sålde lika bra som filmerna. Till de mest kända hör:
- Ich weiss es wird einmal ein Wunder gescheh’n
- Der Wind hat mir ein Lied erzählt (text av Bruno Balz)
- Nur nicht aus Liebe weinen
- Kann denn Liebe Sünde sein
- Davon geht die Welt nicht unter (Bruno Balz och Michael Jary)
Varför är Zarah Leander kontroversiell?
Att en svensk sångerska blev en av tredje rikets mest uppskattade stjärnor mitt under andra världskriget är kärnan i debatten. Själv förklarade hon valet med att hon talade bättre tyska än engelska, och hon har sagt att hon var politiskt naiv. Svensk Wikipedia pekar på att pengar spelade stor roll: hon förhandlade hårt om gage med Joseph Goebbels, vägrade bli tysk medborgare och medlem i nazistpartiet och krävde att 53 procent av lönen skulle betalas ut i svensk valuta till en bank i Stockholm.
I juli 2003 rapporterade den ryske historikern Arkadij Waxberg om arkivfynd som tydde på att hon gjort tjänster åt det sovjetiska spionaget i Tyskland. Uppgifterna bygger bland annat på en bandinspelning med KGB-chefen Pavel Sudoplatov, och materialet beskrivs som vagt. Frågan är fortfarande öppen.
Comeback och senare karriär
År 1943 återvände Zarah Leander till Sverige och till herrgården Lönö på Vikbolandet, som hon hade köpt 1939. Efter kriget hade hon enligt Svenskt kvinnobiografiskt lexikon uppträdandeförbud i Sverige, Österrike och Tyskland fram till 1948. Karl Gerhard ville anlita henne redan 1944, men protesterna blev för starka. Comebacken kom 1949 på Malmö Stadsteater, och 1952 stod hon åter på scen med Gerhard.
Därefter gav hon konserter i Sverige, Tyskland och Österrike. Gösta Rybrant skrev visor som Sång om syrsor, och den tyske kompositören Peter Kreuder skrev musikalerna Madame Scandaleuse 1958 och Lady aus Paris 1964 åt henne. Memoarerna Zarah kom 1972, och året efter gjorde hon en avskedsföreställning i Stockholms konserthus. Avskedsturnén 1974 tog henne tillbaka till Karlstad. Sista rollen blev Madame Armfeldt i A Little Night Music, i Wien 1975 och på Folkan 1978, innan hon blev sjuk och fick lämna ensemblen.
Familj och privatliv
Zarah Leander var gift tre gånger: med skådespelaren Nils Leander 1927–1932, med journalisten Vidar Forsell 1932–1943 och med pianisten och kapellmästaren Arne Hülphers från 1956 fram till hans död 1978. Hülphers ackompanjerade henne på scen och var med och formade hennes senare konsertstil. Barnen Boel och Göran föddes i första äktenskapet och adopterades senare av Vidar Forsell.
De sista åren vårdades hon på Sandbyhovs sjukhus i Norrköping. Vid begravningen i Oscars kyrka i Stockholm sjöng hovsångerskan Birgit Nilsson.
Arvet efter Zarah Leander
Eftermälet är stort. År 2003 avtäcktes en bronsstaty av henne vid Värmlands-Operan, tidigare Karlstads teater, och på hennes 100-årsdag 2007 invigdes Zarah Leander-museet i Häradshammar, mitt emot graven. Hennes sekreterare Brigitte Pettersson har skänkt många föremål dit. Värmlands museum har också fotografen Dan Gunners bilder av henne.
Forskaren Tiina Rosenberg skrev 2009 boken Bögarnas Zarah om hennes ställning som gayikon, och 2017 kom Beata Arnborgs Se på mig, den första svenska biografin. Arnborg har tidigare skrivit om journalisten Barbro Alving och författaren Kerstin Thorvall. På scen har Katarina Ewerlöf gestaltat henne i Riksteaterns Zarah med pianisten Eric Skarby, och på Göteborgs stadsteater har Olivia Stevens spelat henne. Bland svenska kvinnliga artister är det få vars liv fortsätter att tolkas om lika ofta.
Källor
- Zarah Leander, Wikipedia
- Wikidata Q46479
- Svenskt kvinnobiografiskt lexikon
- Karlstads kommunarkiv
- Se på mig – en biografi över Zarah Leander
Bild: Sverker Ström / Helsingin Sanomat / Wikimedia Commons, public domain.
